Grunden

Lars Levi Laestadius

En laestadiansk grund, byggd framför allt på Dårhushjonet, är en fyrfaldig metafysik:

1 skapelsen med livsprincip
2 det organiska livet
3 nervlivet
4 försoningen

Det som inte finns med här, och inte har någon reell existens hos Laestadius är saker som själen, den fria viljan, jaget, det fria förnuftet, det objektiva förståndet och liknande.

Central är också synden. Den finns inte i början av skapelsen och livsprincipens begynnelse i universum. Men den uppträder tidigt i utvecklingen – Adam och Evas fall skildrar den mytologiskt. Därefter är den dominerande och central, inte bara en av flera faktorer i verkligheten och människans liv.

All verksamhet hos människan är därmed organiskt liv och nervliv och hela tiden i syndens mekanism — att begära objekt.

All sorts andlig ambition blir uttryck för samma mekanism. Djävulen är världens styresman, alla mänskliga passioner går hans ärenden. Teologi som bygger på vilja går samma onda ärenden, filosofi som ger ratio ett värde gör samma sak.

Universum är ett drama där synden vunnit redan men där befrielsen finns genom en Annans ingripande handling, försoningen. Genom den förändras människans natur. Människan själv har ingenting med detta att göra. Hon varken kan förändra eller begripa hur förändringen går till, fast den finns beskriven i evangelierna.

Människan kan hoppas och lovsjunga, be och vänta. Livet i hopp och lovsång är det första som krävs av Guds barn. Men få av oss har kommit dithän. De flesta av oss styrs av det djävulska projektet att åtrå föremål, mentala eller fysiska.

Den himmelska glädjen väntar oss som hoppas och lovsjunger, men redan här i livet kan vi tänka på Guds kärlek. Den är, säger Laestadius, inte olik tjäderhönan som ger sitt liv för sina nykläckta ungarna. Dessa ungar vet inte var som sker. Vi människor är i samma situation. Vår Herre dör för oss och försonar sig med den synd som organiskt följt med sperma och ägg sedan
fallet.

Syndens dominerande roll — som gör den verkliga glädjen möjlig — kan vi hos Laestadius uttrycka i antagandet om en allmän brottslighet. Varje kognitiv aktivitet är en fortsättning på denna brottslighet. Vi varken kan eller vill få ett slut på den brottsliga aktiviteten men Gud kan och vill rädda oss genom en oförtjänt försoning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: