Herren sargar oss

laestadius2.jpeg

Det är modernt att tro på en Gud som rättar sig efter människan: en snäll Gud som inte bevakar eller vaktar på oss, som framför allt inte i någon mening straffar eller plågar oss.

Laestadius visar oss på en annan Herre. En kristen människa, säger han, vet att Gud sargar oss och tuktar oss. När det händer har vi ingenting annat att göra än gå till Gud och älska Honom. Var annars skulle vi gå med vår klagan? En kristen har ingen annanstans att gå.

Allt det onda som sker i den bibliska historien och i vår egen historia är tuktan. Att förstå tuktan är ingenting för hedningen, vare sig förr eller i vår egen tid. Tuktan kan bara vara vidskeplig och gammalmodig ondska. Men Gud tuktar oss hela tiden, säger Laestadius. Varje krig du hör om, varje etnisk rensning du ser äga rum i världen, varje orättvisa i ditt eget land, din egen kommun, varje övervåld eller orättvisa du utsätts för, är Herrens tuktan.

Världen är den piska Herren använder för att få oss förstå. Alla sagor om att ta sitt öde i egen hand och skipa rättvisa i världen är falska. Det är på ledningsnivå som alla händelser sätts i verket. Alla sagor om att du skapar dig ditt eget liv och är din egen lyckas smed, är falska. Du får allt från Gud, varje dag förflyter på det sättet. Herren sargar oss och helar oss, säger Hosea 6:1. Han slår oss och han förbinder oss.

Men är nu inte detta en pessimistisk syn? Herren har tuktat oss med krig och farsoter i många tusen år och vi tycks inte lära oss särskilt mycket. Laestadius är medveten om det. En oxe flyr framför piskan hellre än en människa, säger han. (Predikan 4:e söndagen efter påsk 1859) Hur många sekel till behöver vi på oss för att förstå? På många kontinenter pågår krig idag. Vissa former av grov brottslighet ökar. När ska vi lära oss?

Laestadius svarar: ”Om de kristna tog vara på denna nådiga tuktan och vände sig om till Herren samt av allt hjärta anförtrodde både kropp och själ i Herrens vård, så skulle inte så svåra frestelser och fruktan för jordisk nöd komma över dem.”

Hedningar kan naturligtvis inte lita på Herren, det onda som sker är bara ont och hemskt, ett stumt elände, så att säga. På dödsbädden upplever hedningen ofta det yttersta beviset på denna meningslösa smärta som livet i stort sett varit, med några ljusa minnen som undantag. Laestadius säger: ”De som kämpar med otro kan inte för sitt liv förstå att Gud med yttre tuktan drar dem till sig och vill slita deras hjärtan lösa från världen.”

Vi vill ju alla tas upp i Faderns famn. Det kan också ske om vi kysser Herrens ris och tackar för god tuktan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: