Kapitelindelning á la Laestadius

 

Laestadius är minst 100 före sin tid i sitt tänkande. Hans kritik av rationalismen inom teologin och filosofin/psykologin är mycket framsynt. Illusionen om det rationella jaget, den rationella själen, blev alltmer uppenbar under 1930-talet och senare under hela efterkrigstiden. Ibland kallas detta hermeneutikens kamp mot metafysikens absoluta anspråk på sanning och rationalitet, en kamp i vilken kristna teologer tyvärr ofta väljer metafysiken och därmed det som Laestadius kallar högmod och självets rättfärdigande av sig själv och sitt förnuft. Det närmaste vi kommer Laestadius i vår tid är Jaqcues Lacan inom psykologin och Gianni Vattimo inom kristen teologi. Att avslöja den falska auktoriteten i en fiktiv rationalitet och påvisa Guds direkta ingripande i organliv och i livsprincipen i varje foster, är teman som vi finner hos Laestadius. Teman som är högaktuella i vår tid.

Det kan vara en god sammanfattning av hans radikala tänkande att enbart begrunda en indelning i kapitel som Laestadius skickar i ett brev till Peter Wieselgren i maj 1857. Han skriver (jag har lätt moderniserat språket och stavningen):

”Högt vördade broder! Jag har ett psykologiskt arbete för händer, varpå jag arbetat i 12 år. Men jag vet inte var jag kan finna en förläggare för detta arbete. Måhända kunde M.H. Ge mig en anvisning på en sådan om jag visar innehållet av verket.

A. Läkare och filosofers olika åsikter i psykologin.

B. Läkarens fysiologiska grunder för psykologin.

C. De filosofiska grundsatserna i psykologin.

D. Läkarens psykologiska åsikter.

E. Obildade nationers omdöme om själen.

F. De filosofiska grundsatserna i psykologin är falska.

G. Teologernas blandade åsikter är föga konsekventa.

H. Filosofernas och läkarnas psykologiska åsikter jämförda med varandra i praktiskt hänseende.

I. Enligt det allmänna folkomdömet är själen detsamma som livet. Grunderna för detta omdöme granskas. Här visas att livet inte är substans. Om själen är detsamma som livet, saknar även själen substantialitet.

K. Den gemensamma livsprincipen.

L. Filosofernas förnuftssjäl är en illusion. Här visas att de filosofiska hypoteserna om förnuftssjälens tillkomst, är obevisliga; samt att livsprincipen är det enda som kan bevisas, emedan det är ett axiom att det finns en livsprincip i fostret. Denna livsprincip är den egentliga själen.

M. Livets tillkomst.

N. Förnuftssjälens tillkomst. Genom indirekta bevis kullkastas filosofernas lära om själen och dess identitet med livsprincipen bevisas. Organiskt liv och nervliv antas (psyke och pneuma) såsom bestämda livsformer, inte såsom två substanser.

O. Själsorgan antas enligt läkarnas experiment. Filosofen förnekar detta och påstår att förnuftssjälen verkar utan organ. Organlivets och nervlivets förhållande till livsprincipen är en bild av treenigheten.

P. Människans medvetande. Ett dubbelt medvetande antas: det objektiva och subjektiva som har sin grund i organen. Genom själens egen verksamhet uppkomna tre medvetanden, det abstrakta, konkreta och universella – svarande mot det abstrakta, konkreta och universella livet.

Q. Objektiva och subjektiva själsförmögenheter. Deras förhållande till varandra.

R. Passionernas inbördes förhållanden.

S. Passionernas strid.

T. Temperament.

U. Passionerna har sin grund i det organiska livet. Passionernas objektiva grund.

W. De objektiva själsförmögenheternas inbördes förhållanden. Här antas förståndet beroende av viljan.

X. Viljans frihet.

Y. Positiv frihet, antas endast i nervlivets sfär.

Z. Viljans negativa frihet. Viljan kan endast hindra passionens utbrott till handling, men inte tillintetgöra själva passionen. Människan har således ”liber arbitrium” i nervlivets sfär, inte i organlivets.

Å. Viljans aktiva frihet, avsky för det onda.

Ä. Viljans passiva frihet. Viljan förhåller sig ”pure passive” i omvändelsen.

Ö. Viljans ursprungliga frihet: (indifferentism och determinism).

A.A. Hur förståndet modererar passionerna.

BB. Förståndet kan inte reslutera (?) känslorna.

CC. Trons grunder. (kunna förändras)

E.E. Förståndets tankegrunder.

FF. Om förnuft och uppenbarelse.

G.G. Vad är förnuftet?

H.H. Förnuft, förstånd, vilja, samvete, närmare begränsade.

I.I. Förnuftet betraktat som sinne.

K.K. Hur skall menniskan komma till förnuftets rätta bruk?

L.L. Vad är samvete?

M.M. Det moraliska elementets uppenbarelse i människans förmögenheter.

N.N. Det moraliska elementet i hjertat.

O.O. Det moraliska elementet i samvetet.

P.P. Det moraliska elementet i viljan.

Q.Q. Det moraliska elementet i förnuftet.

R.R. Det moraliska elementet i förståndet.

S.S. Synden eller 7 djeflar (huvudpassioner).

U.U. Egoismen.

V.V. Ambitionen.

W.W. Egennyttan.

X.X. Vrede, hat.

Y.Y. Avunden. Svartsjukan.

Z.Z. Hordomsdjävulen.

Å.Å. Lögnen.

Ä.Ä. Passionernas verkan på hjärtat.

Ö.Ö. Passionernas verkan på samvetet.

A.A.A. Passionernas verkan på viljan.

B.B.B. Passionernas verkan på förståndet, förnuftet och den (fria?) objektiva viljan.

C.C.C. Den döda tron o.s.v.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: